Team Lillhästen i Stav

Burre och jag är en del av Team Lillhästen i Stav därför har bloggen flyttat dit. För att fortsätta att läsa om oss får man gå in på Lillhastenistav.se, klicka på Team Lillhästen och sedan på bilden av Burre och mig.

Tredje dagen på kursen

Direkt när jag kom till Burre tog jag ut honom för att se om han fortfarande var halt och det var han. Då bestämde jag mig för att höra med K om det var ok att jag åkte och hämtade C. Så blev det och jag tillbringade hela förmiddagen i bilen för att få C från stallet ut till Stora Wäsby.

Nu var jag glad för att jag hade lasttränat C den senaste månaden för han gick rakt in i transporten. Stackarn trodde väl att det var träning som vanligt och att han skulle få komma ut efter någon minut. Nu tog det en timme och sen kom han till ett helt annat ställe. I stallet var det ont om boxar så Burre fick stå i en liten fålla medan C stod inne.

Jag hoppades fortfarande på att Burre skulle bli frisk. Därför tog jag inte med honom när jag åkte till stallet och hämtade C.

På eftermiddagen skulle C och jag först hoppa och sedan ha ett dressyrpass. När jag skrittade fram till hoppningen kände jag att han var skärrad över att vara på en ny plats men han var så osäker på sig själv att han inte vågade hitta på något bus.

Hopplektionen rann Lena ur händerna nästan direkt när det var flera som inte vågade hoppa två små hinder på 40 cm. När Lena anpassade höjden efter att alla ekipage skulle våga hoppa var hindrena cirka 20 cm och ändå hade alla ryttare svårt att få över sina hästar. Jag drev C så mycket jag orkade trots att han hade full gas eftersom han tyckte att det var läskigt att vara på ny bana. Inte ett enda stopp fick vi och vi glänste över alla andra. När K fick höra det skrattade han för han förstod vilken nivå det hade varit på hoppningen.

Tyvärr hann vi inte med att hoppa den bana som var tänkt för lektionen och vi kom aldrig upp i högre höjder än 30 cm. Synd tyckte jag men tur att jag red C. Hade jag haft Burre i den här gruppen hade jag varit jättebesviken.

C och jag fick gå från hoppningen i förtid och han bara in i stallet och byta sadel innan det var dags för dressyrpasset. Där gjorde vi inte så mycket mer än att visa upp honom för tränaren. Vi hann påbörja arbetet med att ställa honom åt olika håll på volten för att få in bogarna. När vi galopperade fick vi en del avbrott och han kändes lite trött så vi höll inte på så länge. Att han var trött kan jag förstå för han höll ett ordentligt tempo hela hopplektionen även om vi inte hoppade.

Efter ridningen tittade Lena på Burre igen. Nu var han inte öm i sin spricka men han var fortfarande halt. Hon tyckte inte att han borde vara det av den så vi spekulerade i om det kunde vara något annat. Jag föreslog att det kunde vara något under sulan och vi kom fram till att jag skulle ta bort skon och titta. Det kändes synd eftersom han så lätt får tappskor men jag vill ju inte heller att han ska gå och ha ont i onödan. När jag skulle ta bort skon kom jag på att jag aldrig hade gjort det. Det brukar vara så bra på att försvinna av sig själva.

När jag hade kämpat för att få bort skon och konstaterade att han fortfarande var halt ramlade det ner en hovslagare från himlen. En fördel med att stå på en stor anläggning är att det ofta är hovslagare där. Jag passade på att be honom att titta på Burres hov. Han förstod att Burre var halt och ansåg att det kunde finnas var under sprickan och att den måste karvas upp och tömmas och sedan nitas. Inte förrän det var gjort kunde Burre bli ohalt. Men han ville inte göra det utan tyckte att det var bättre att min hovslagara gjorde det. Då bestämde jag mig för att köra hem Burre och be min hovslagare komma och titta på Burre så fort han kan.

På kvällen skulle jag på middag så han fick stå kvar ett dygn innan jag kunde ta hem honom. Det var C glad för. Jag tror att han kände sig lite tryggare när han kände igen Burre. När jag är på kurs med C brukar det ta lång tid innan han kommer igång med att äta och dricka men den här gången gick det fortare.

Båda hästarna hade vattenkopp och det tog inte lång tid för Burre att lära sig den även om han föredrog hinken. C tittade däremot inte mot den trots att den var fylld till brädden med vatten. Men för honom var det ett framsteg att dricka ur hinken.

Andra dagen på kursen

På Stora Wäsby står alla hästar på torv. Det är jättepraktiskt att mocka, särskilt när man har en häst som Burre. Han täcker träcken så den får samma färg som torven och ungefär samma konsistens eftersom torven innehåller en hel del klumpar. Antingen tar man ut allt vid varje mockning eller så låter man det vara och slipper mocka men så småningom blir det nog väldigt otrevligt i boxen. Visst är halm tungt att mocka men när man är van vid det är det enklast.

Första passet var dressyr för Burre och mig. Vi fortsatte med jobbet från gårdagen och det gick framåt. Får vi fortsätta att jobba på det här sättet hela veckan kan det bli riktigt bra. I dag var det lättare att få honom att gå rakare. Jag vill lära mig mellantrav så det tränade vi lite på. Först bara att rida raka diagonaler. Svårt. Sen skulle jag tänja steget och det är här det blir problem för jag driver på och släpper i handen. Jag måste tänka att jag ska tänja honom bara lite grann en kort sträcka. Så småningom får tänjningen bli större och sträckan längre. När jag tränar själv gör jag felet att försöka tänja maximalt hela diagonalen från början. Då blir det bara soppa. En sak jag hoppas att jag kommer ihåg när jag kommer hem från kursen är att bara göra svåra saker korta sträckor och att hela tiden lägga in volter. Är det svårt att vända rätt upp och rida rakt så kan man lägga en volt och fortsätta efter att man har plockat i hop hästen på volten.

Både igår och idag jobbade vi väldigt mycket i galopp som är Burres bästa gångart. För första gången någonsin testade Burre och jag att rida förvänd galopp för tränare. Det funkade bra! På slutet travade vi en del. När han spårar blir traven så mycket bättre och det käns jättetydligt. Jag måste komma till att han gör det helst hela tiden men åtminstonne oftare än idag. Tänk när jag får honom att göra det ett helt program på tävling!

Som uppvärmning till hoppningen tog Burre och jag en lång skrittpromenad längs järnvägen, under järnvägen (läskigt om ni frågar Burre) och runt en åker på andra sidan.

Hoppningen var på ridbanan som nu var fylld med hinder. Vi fick börja med att galoppera över bommar och sedan hoppa några hinder som sattes ihop till en liten bana som blev en bra styrövning för mig. Efter det skulle vi rida på en kombination med ett språng mellan med trav in. I början gick det bra men när den blev lite hög och jag fick order om att först ge eftergiften över hindret längs mankammen och sedan att hålla i manen blev det för mycket för mig och jag bromsade Burre som nitade ett antal gånger. Trots det kom vi igenom hela banan som bestod av den delen vi hoppade först och sedan trav in i kombinationen.

Mot slutet av lektionen tyckte jag inte att Burre kändes ren i traven så jag bad tränaren, Lena titta när jag sprang med honom och mycket riktigt var han halt. Lena var överaskad för hon hade inte sett något under lektionen och jag trodde jag var nojig men ville vara säker på att han mådde bra eftersom jag trodde att kursen skulle kunna bli tung för honom. Vid visistation av benet visade det sig att han hade en ny hovspricka på insidan av hoven som vi trodde berodde på att han hade trampat sig. Det blödde lite från den och han var öm. Vi gick in i stallet och Lena plåstrade om honom. Nu var det bara att hoppas att han skulle bli bättre snabbt. Tidigare när han har varit halt eller svullen har det gått över snabbt så jag höll tummarna.

På kvällen var det middag på kursen som avslutades med barbacka hoppning för hugade. Naturligtvis med tävling eftersom vi var på Stora Wäsby. Flest hinder på en minut. En av lägerdeltagarna vann över både Lena och Anna Bredberg. Det kan han skryta med resten av sitt liv. Innan jag åkte hem tog jag ut Burre och sprang med honom. Då sjönk mitt mod för han var fortfarande halt.

Första dagen på kursen

Första dagen på kursen på Stora Wäsby hade vi markarbete på morgonen och ett dressyrpass på eftermiddagen.



Jag trodde inte att Burre skulle få gå i hage under hela veckan så jag började dagen med att ta en promenad med honom för att han skulle få röra lite på sig. Vi tog även en lång och lung uppvärmning inför markarbetet.



Den lektionen hade vi i en stor hage. När Burre kom in där och såg kombinationen av massor av gräs och hinder blev han glad och lycklig. Framåtbjudningen var det inget problem med men han blev inte omöjlig. Redan innan lektionen började fick han den första kommentaren om hur söt han är. Det fick han höra många gånger under dagen.



Inför lägret hade jag skrivit och berättat lite om oss för tränaren. Efter det mailet blev hon jätteimponerad av vad vi åstadkom när vi tog oss över hindrena som var flera centimeter höga. De senaste åren har jag lärt mig att allt inom ridning är mycket svårare än man tror och att det är en lång bit kvar dit jag tror att jag befinner mig. Därför försökte jag att inte ta i för mycket.



Lektionen bestod i sits- och följsamhetsträning. Vi började att trava över lite bommar sedan hoppade vi ett litet hinder och travade bommar direkt efter varandra. Det blev en bra övning i att kunna reglera tempo. Sedan hoppade vi två små hinder och så skulle vi reglera antalet galoppsprång mellan. Inga problem för Burre.

Tillslut sattes flera pyttehinder ihop och vi fick hoppa på en volt. Det var dels hopp, dels cavaletti, dels upphöjda cavalettibommar på böjt spår. Det kändes lite klurigt första gången vi skulle ta oss över dem men det gick bra.

Hela passet kände jag hur lycklig Burre var över att få hoppa. Jag måste satsa mer på hoppningen för hans skull och han kommer att kunna lära mig massor.

Efter lunchen var det dags för ett dressyrpass på uteridbanan. Jag fick frågan vad vi behövde träna på och då svarade jag rakriktningen. Det tog inte många minuter in i passet innan tränaren förstod vad jag menade när han kastade in baken till vänster när vi skulle fatta galopp. Ett sätt att komma åt det var enligt henne att ställa och böja åt båda hållen för att "stretcha igenom honom" men även att lägga in massor av hörn i volten. Efter att först ha ställt utåt och sedan sakta ställt om in kunde jag känna hur Burre fick ta i för att hålla kroppen rak. Det är så vi ska rida hela tiden. När jag följde fyrkanten red jag hela tiden innanför spåret för att inte låta Burre ta stöd av staketet. Jag fick även vända rätt upp flera gånger vilket är jättenyttigt. Det blir inte av så ofta hemma. När jag gör det är det när jag tränar program kvällen innan tävling oh då är det lite sent att börja åtgärda.

Efter passet ledde jag Burre en stund innan han fick gå in i boxen och bli stretchad och omhändertagen. När jag var klar med honom fick han gå ut i rasthage och vara ute tills den som stängde stallet tog in honom. Praktiskt för mig.

I söndags var det mycket som skulle hinnas med, rida båda hästarna, packa och köra Burre till Stora Wäsby där han ska bo under kursen nästa vecka och skrubba hans box.

Jag började med det tråkigaste, att skrubba Burres box. Det tog tre timma men sen var den som ny :). Med lite målarfärg så skulle den bli riktigt fin. När jag tog mig en titt innan jag startade tyckte jag att den såg ganska okej ut men när jag kom lite närmare såg jag att en skurning nog inte skulle skada.

Därefter gick jag över till det näst tråkigaste, att packa. Men här måste jag slå ett slag för Biltemas 240liters sopsäckar. Hittade dem när jag var där senast och i dem får man i en 10kg hösilagekaka utan problem. Dessutom är säckarna kraftiga och kan återanvändas. Vid tidigare resor har jag bottat ner hösilagekakorna i vanliga sopsäckar som har gått sönder.

Kraftfodret fick åka i en plastlåda som jag delade av med tre fack för betfor, havre och pellets. Den blev ganska lagom fylld med mat för fem dagar. Mer än han äter nu får Burre inte äta senare för då får det inte plats i lådan.

När det viktigaste var packat tog jag och hämtade Burre och gjorde i ordning honom för en skrittur. När man hämtar och lämnar Burre i hagen nuförtiden talar han om vad han tycker om att gå i den. Man får släpa hem honom men när man ska lämna honom får man nästan springa om man ska hänga med honom. Det är skönt att han verkar trivas och ha det bra i sommarhagen.

Vi tog en skrittur på trekvart som vila efter tävling och som lugnet inför stormen med träningen i veckan. Dessutom ville jag testa om det blev någon skillnad med sulorna och det tyckte jag att det var. Min känsla var att det var så här det var att gå ut med Burre för ett tag sen. När en förändring kommer sakta är det svårt att upptäcka den men nu är han tillbaka till sitt gamla jag.

C red jag på ridbanan. Idag ställde jag krav på både form och tempo och tillslut gick det bra. Han pinnade på utan att tappa alltför mycket form. Jag gjorde några byten just som T kom ut på ridbanan. Hon som har kämpat i flera månader för att få sin häst att byta undrade om det var lätt att byta med C. Finns det någon häst som det är lättare med? C tycker att det är skoj att byta och det svåra är att få honom att inte byta. Men det trodde jag att T visste eftersom hon har känt C sen han var fyra.

När jag var klar med C packade jag det sista och sen lastade jag Burre och så bar det av till andra sidan av stan. Resan gick bra förutom att jag hade lite svårt att hitta på slutet men det löste sig. Burre fick en box och hälsade på grannen innan han började äta. Det var ju några höstrån lämnade på golvet i boxen. Det är så skönt att resa med en häst som anpassar sig så lätt som han gör. Ställer man in honom i en ny box så verkar han tänka att det är mitt nya hem och det är ok. Annat var det när jag var borta med C. Första gången drack och låg han inte ner på fyra dagar. Sista dagen var han så slut att han la sig i hagen. Det är enda gången jag har sett honom ligga ner när han inte rullar sig.

Klockan var mycket så när Burre verkade ha det bra och hade fått sin nattmat åkte jag hem för att komma tillbaka morgonen därpå.

Hur en häst kan täcka hela sig själv med lera

Nybadad och fin. Jag hinner nätt och jämt få upp mobilen innan han ligger ner

Tävlingsfina

Så här fina var Burre och jag på tävlingen på nationaldagen.