Sista dagen utan egen häst

Så var den äntligen kommen... sista dagen utan egen häst. Som jag har längtat ända sedan jag började rida för nästan ett kvarts sekel sedan...


C, min medryttarhäst har planerat hela hösten noga. Ända sedan augusti har min ridning varit en total katastrof. Ingenting har fungerat och jag har varit på väg att ge upp flera gånger. En gång kom jag till och med så långt att jag började packa ihop mina saker. Men så plötsligt lossnar allt en söndagkväll i ridhuset. Jag hade glömt bort känslan för länge sedan och trodde väl aldrig att den skulle komma tillbaka. Nu har han gått som en gud på ridbanan i nästan två veckor bara för att han vet att om jag skulle haft kvar känslan jag haft hela hösten så skulle det vara lätt hänt att jag släppte honom nu när jag får en egen häst. Och då skulle han ju inte ha någon att dänga i backen med jämna mellanrum :)


Ridningen blev det inte så mycket med idag eftersom det ösregnade. Jag provade att krypa in med benen under ländtäcket och det var torrt och varmt men C tyckte att det var blött och kalt om öronen så han var lite motvillig. Tillslut gav jag upp och gick ut på en liten prommenad eftersom jag tycker att han ändå behöver röra på sig. Under tiden jag red tvättade K boxen som Burre ska få i morgon. Vi konstaterade båda att den inte såg så trevlig ut eftersom den inte hade blivit städad på minst fyra år men jag gjorde ett snabbt överslag på när jag mellan fredagkvällen och lördagmorgonen skulle ha tid till det så jag la snabbt ner projektet när K säger att han hade tänkt tvätta den. Inte alla som har en tränare som till och med hjälper till med stallstädning.



När jag kom hem igår kväll upptäckte jag att jag hade lämnat alla nycklar kvar i bildörren och bilen hade jag lämnat vid tunnelbanan en halvtimme hemifrån. Fråga mig inte hur man lyckas med det, men det gjorde jag. Som tur är har jag sett till att sprida hemnyckeln till folk nära mig så den biten löste sig. Men jag undrade hur länge bilen skulle stå kvar med nycklarna på utsidan. Jag ringde Cs ägare och han gjorde en blixtutryckning sent på kvällen och tog hem nycklarna till sig. Som tack för att han räddade mig från att tillbringa sena kvällen på tunnelbanan tyckte jag att det var dags för lite lussebullar i stallet efter ridningen. Och efter skurningen kändes det tur att jag hade något att bjuda K på. Det är ju dessutom dagen före Lucia så där satt vi och mumsade....