Två hästar en vardagkväll

En kväll som började bra och slutade mindre bra. Jag gick tidigt från jobbet och åkte direkt till stallet. Bestämde mig för att börja med C vilket visade sig vara ett bra val. Satte på honom gags och började passet med övergångar, först skritt-halt sedan trav-skritt-halt. Jag har nämligen på senare tid själv kommit fram till det som som man kan läsa sig till i alla böcker, att övergångar är lösgörande. På C har de den effekten att han kommer på att man skall lyssna på ryttaren och vara lite allert. I början av passet var han lite öppen i formen men jag lät det vara bara han tuggade på bra framåt. Ganska snart tyckte jag att jag hade så bra tryck i traven att jag kunde börja jobba med tempoväxlingar.

Oftast när jag väl får C att gå framåt är jag så lycklig över det att jag inte ids bromsa honom men nu vågade jag. Och jag fick successivt fram allt större variationer. I galoppen fick jag honom att kliva på ordentligt, så ordentligt att vi höll på gå omkull i ett hörn! Vi galopperade längs diagonalen och jag var inte riktigt beredd på att han skulle ta förr sig så bra så jag hann inte plocka upp innan hörnet. Just det hörnet där det låg lite is under snön men det gick bra. Det är inte varje dag det går undan så med C på ridbanan att vi håller på att gå omkull... Jag red honom inte så länge, dels därför att han var så duktig, dels för att det väntade en till häst i stallet.

I dag funkade högergaloppen riktigt bra så det var helt rätt av K att bryta passet för två dagar sen tidigt när allt funkade och jag tänkte att det kan vara bra att fortsätta med en vinnande taktik.

Jag tänkte börja med att låta Burre skritta ut men det ville han inte när det fanns sällskap på ridbanan så vi gick dit med en gång. K tittade och kommenterade genast mina hälar. Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att rida Burre och tycker att jag får en jättekonstig sits. Men det är bara att jobba bort. Nu är jag glad över att han springer lite bättre än tidigare så jag låter honom gå i det tempot. Problemet är bara när jag skall göra avsaktningar till skritt så blir de för abrupta. Jag måste gå från "pigg trav" till "lugn trav" till skritt. Dessutom får jag inte falla fram, vilket jag har haft alldeles för lätt för tidigare men har återfallit till på Burre. Jag måste tänka att jag sitter på bakbenen i avsaktningarna om jag skall få med mig dem.

Philles ryttare tyckte inte alls att det gick att rida på ridbanan eftersom det hela tiden hände massor av läskiga saker som Phille hoppade för. Hon förstod inte alls att jag hade kunnat rida C och dessutom få fason på honom. När jag började med Burre förstod jag inte vad hon menade med plötsligt fann jag mig själv hängandes runt halsen på min lilla sötnos. Lyckades kravla mig tillbaka utan alltför stora problem.

I slutet av passet när vi höll på att träna galoppfattningar kommer plötsligt Rasmus och en till hund flygandes in på ridbanan och brottas. Detta har Burre aldrig varit med om så han flög i luften. Efter det började det låta konstigt när han gick och när han skrittade insåg jag att han inte gick rent, dels var stegen ojämna dels hävde han sig med hals och huvud. Jag hoppade av och upptäckte att en sko satt jättelöst. Den var mer lös än den satt fast men hoven såg fin ut så jag ville helst ta bort skon på ridbanan så inget skulle hända på hela lååånga vägen till stallet (ca 30m). Vi tog oss dock till stallet och spikade på den utan missöden.

Nu är det snart dags för hovslagaren, det var ju hela tre veckor sedan sist och han ville komma efter 4-5 veckor så bara han kan behålla skorna en vecka är jag glad. Men nu skall det bli varmare väder så vi får se.

För den som undrar hur det var med Burres kotor kan jag meddela att idag var det en annan som var varm. Dessutom fick veterinären i stallet känna på dem och hon tyckte inte att det var något att oroa sig för.