Spännande resa till stallet

Nu kommer det utlovade inlägget om hur det är att åka tunnelbana med fyra begagnade hästskor i handen!

På hemvägen var det bara en gamal dam som försiktigt ställde några frågor och sedan bad om ursäkt för att hon var så nyfiken.

Dagen efter, när jag hade upptäckt att det inte var mina skor jag hade tagit med mig, blev det mer spännande på tunnelbanan. Runt mig slog sig tre äldre herrar ner. De började genast fråga om skorna. Det visade sig snabbt att alla hade egna erfarenheter av hästar och att en av herrarna hade en dotter som hade en häst som skulle föla närsomhelst. Han frågade därför sitt resesällskap om de hade en tältsäng att låna ut till dottern när denne skulle sova i stallet för att vaka över fölningen. Det är nämligen för kallt att sova direkt på golvet fick jag lära mig. En annan av herrarna tyckte att hon kunde ta några höbalar och lägga sig på men det tyckte inte pappan att man kunde göra.

Däremot berättade pappan stolt att han hade några påsar hö hemma som barnbarnen och deras kompisar fick ta av till sina smådjur. Det höet kom från hästtävlingarna i Globen där dottern hade hjälpt till och varit så duktig. Nu blev jag nyfiken eftersom jag har hjälpt till flera år i Globen och dessutom känner många som har gjort det. Jag frågade om dottern var Blå Stjärna och det var hon. När jag frågade vad hon hette visade det sig att jag vet vem dottern var! Sen var jag tyvärr tvungen att stiga av tunnelbanan för att hämta bilen och T så att vi kunde ta oss vidare till stallet.

När vi hade kommit en bit på motorvägen tyckte jag att bilen skakade mer än vanligt (det är ju en gammal traktor jag har) och plötsligt så smällde det till! Som tur var var vi alldeles vid en avfart och kunde stanna hyfsat bra nästan direkt. Jag tog ett varv runt bilen och det visade sig att det var det högra bakdäcket som hade smällt. Så det var bara till att plocka fram reservhjulet och ställa sig och byta. Då var jag lycklig att jag inte var ensam i bilen.

Vi fick på reservhjulet och kunde köra vidare till stallet i krypfart kändes det som. På hemvägen gick det bra att köra nästan hela vägen. Mot slutet blev det lite slalomåkning men inte värre än att det gick att leva med. När vi närmade oss stan märkte vi att folk runtomkring oss stirrade på det gula fina reservhjulet. Strax efter tyckte jag det kändes som att det hjulet var platt. Då letade vi oss in på en parkering och var övertygade om att hjulet dels var platt, dels var löst. Alldeles innan parkeringen tyckte vi även att det började lukta bränt i bilen så jag var förberedd på det värsta när jag gick ur bilen men hjulet var lika gult och fint som när vi satte på det. Då bestämde jag mig för att köra hela vägen hem på det och leta upp en verkstad i morgon.