Träning

I går var den stora dagen när vi åkte till ridhus och tränade för första gången. Lite nervöst var det innan. Skulle det gå bra att lasta och hur skulle tränaren vara? Philles ägare var i stallet när vi skulle åka så hon hjälpte till lite vid lastningen. Burre ställer sig nämligen snällt och fint på lemmen men sen börjar han fundera över meningen med livet och det ser ut som han måste komma på det innan han kan gå vidare. Det gäller alltså att inte ha bråttom utan vara utrustad med massor av tålamod. Något jag lider brist på. När Philles ägare smackade lite bakom så kunde han ta en paus i filosoferandet och gå in i transporten.

Resan gick bra men innan vi var framme så ringde tränaren och sa att ridhusbotten hade frusit så hon undrade om jag verkligen ville komma. Vi beslutade oss för att ta en lugn lektion eftersom jag redan var på väg. Lektionen blev ganska lugn även om Burre verkade tröttna på slutet och inte alls ville galoppera. Det vi fick med oss hem var en toffel som jag kan testa när han tappar skor men när de väl är tappade trodde jag man slog på en ny... Jag vill ju helst ha tofflor på honom hela tiden så han inte tappar några skor.

När halva Burre var inne i transporten när vi skulle åka hem så kom det en lös häst galopperade förbi så då var Burre tvungen att backa ut och kolla läget. Sen tog det lite tid så jag fick hjälp av en snäll dam som stod och tittade på. Tillslut tog vi fram linan men vad hjälpte det? Burre gick halvvägs in sen kom han återigen på att han måste lösa mysteriet med livets mening innan han kunde gå vidare. Han stod där med en spänd lina runt baken och gick varken framåt eller bakåt... Tillslut hade han antagligen kommit på vad meningen med livet var så då kunde han gå på.

Väl hemma i boxen var det mycket bråttom att gå på toa. Tydligen dög inte transporten för den behövde jag inte alls mocka. Och i stallet så använder han pottan som jag skrev om i början. Det går riktigt bra nu så när jag tar in honom själv för att rida får vi med två pottbesök per dag. Mindre och mocka och frächare box = bra för alla :).

Återstod bara att parkera transporten i mörkret och med imma på backspeglarna men efter lite trixande gick det bra. Men ett tag trodde jag att jag hade kört fast den och inte skulle kunna flytta på den åt något håll. En vacker dag skall jag berätta om min äventyr i somras med en transport som jag körde vilse med...