Underlaget på ridbanan var riktigt dåligt, stenhårt med inslag av skridskobana, så vi skrittade ut en kort sväng istället. Jag hade gärna gått lite längre men de andra var inte så intresserade av det.
Alldeles innan vi skulle vända gjorde Burre en 180-graderssväng på en microsekund. Jag hann inte reagera förrän jag var påväg ner i diket. Anledningen till att vi gick ut var att det var is överallt och det kändes i landningen men den gick bra! K fick snabbt stopp på Burre så det var bara att vända om och gå hem. Vi var så nära att jag tyckte det var onödigt att försöka klättra upp på hästen. Innan vi var hemma fick jag dock ångra mitt val. Det var ju som sagt skridskobana på vägen och rätt som det var for jag omkull till omgiviningens stora glädje.
På stallplanen hoppades jag på revansch när de andra skulle sitta av men de klarade det galant utan att halka på isen till mitt förtret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar