fredag 6 februari 2009

Änglavakt

När T och jäag åkte ut till stallet en dag i somras var det mycket nära att vi blev inblandade i en bilolycka. Det kom en cab från vänster körfält rundade oss med någon meters marginal och fortsatte rakt ner i diket. De körde så fort att jag trodde att det bara skulle bli en liten hög med aska kvar av dem. Min tanke var att det var onödigt att ringa 112 för de skulle ändå inte kunna göra något. Men vi stannade och larmade och gick till olycksplatsen, en fotbollsplan kanske 50 -100 meter från vägen.

När jag kom dit stod bilen på rätt köl och föraren tog sig ur den själv. Passageraren var medvetslös men stabil i andning och cirkulation. T är syrra och har jobbat på traumaavdelning så hon tog hand om passageraren tills brandkår och ambulanshelikopter kom. T var lugn hela tiden men bransmännen som kom var stressade och tyckte inte alls att det såg bra ut. När vi åkte höll de på att flytta över de båda skadade till ambulans och helikopter så vi fick aldrig veta hur det gick.

Nu efter ett halvår ringde polisen och undrade om jag kunde hjälpa till med utredningen. Då berättade de att båda personerna överlevde och bara hade fått mindre skador. Föraren hade varit gravid och barnet hade klarat sig. För mig var det helt otroligt. En cab som har voltat i nercabat läge och den värsta skadan är att en slår i huvudet och svimmar! Hade det varit match på fotbollsplanen hade det antagligen hamnat ett antal barn under bilen eller i bästa fall hade barnen bara blivit träffade av allt som flög från bilen. Hade bilen varit en meter närmare min bil hade den inte hamnat på fotbollsplanen. Då hade det bara blivit en hög av massor av bilar mitt på motorvägen som var ordentligt trafikerad.

Polisens teori om varför olyckan hände är att caben körde ikapp med en MC men att föraren tappade kontrollen och tryckte på gasen istället för bromsen när det började gå åt skogen.

Inga kommentarer: