Lungt men jobbit

Nu var det Burres tur att jobba medan C fick vila. Eftersom det fortfarande är hårt på ridbanan och Burre inte alls gillar underlaget tog jag det lugnt, mycket skritt och lite trav. Men jag hade Ks ögon på mig hela passet så vi fick jobba ordentligt både Burre och jag.

Det första K konstaterade var att Burre inte spårar ordentligt i högervarvet. Han skjuter ut rumpan och det kan ju bero på att jag alltid har min högerskänkel för långt bak. Det har K varit på mig om länge men nu kanske det är dags att göra något åt det. För att få Burre att spåra tyckte jag att jag fick rida sluta hela tiden men då sa K att han gick rakt. Jobbit värre tyckte Burre och frustade och pustade.

I vänstervarvet är han bättre formad men han har svårt att ta stöd i den tygeln så jag fick jobba med att ställa honom utåt och sen försiktigt ställa om. För att testa att jag hade honom ärligt på tygeln skulle jag lätta i handen och ha honom kvar. Det var riktigt avslöjande.

Ett annat problem som K påminde mig om är att jag tar i tygeln vart tredje steg hästen tar oavsett om det behövs eller inte. Eftersom jag är helt omedveten om det så är det svårt att sluta med det men en början kanske är att försöka bli medveten om det.

När K hade lämnat ridbanan testade jag att göra några galoppfattningar och i höger varv, som alltid går bäst, fick jag till två superfattningar. Det måste ha varit M som lärde honom när hon red honom förra veckan. Det finns således hopp för framtiden! Snart kanske vi är överens om hur alla övergångar ska gå till och kan flytta fram kraven lite.