Idag var det äntligen Cs tur att få gå ut på en långpromenad. Han fick sällskap av T och Phille och vi tog den långa svängen. C fick gå med ett rakt bett och då gich han jättebra. Trevlig form och jag kunde känna hur han jobbade med ryggen. Jag hade alldeles glömt bort att han går så bra med det bettet. Jag började rida med det för ett år sedan men har knappt använt det sedan i höstas men nu skall det bli ändring på den fronten.
Den enda incidenten på hela turen var när vi mötte samma barnvagn andra gången. Då tyckte både Phille och C att den var jätteläskig. Första gången var den inte alls farlig. Tänk om man kunde förstå sig på hästar! Sen blev C lite frustrerad när han skulle galoppera bakom Phille och han inte tyckte att han hängde med ordentligt men det är ju bara som det brukar... Både T och jag var nöjda med hästarna under turen och de fick nog jobba endel. C som brukar vara seg och trög travade på ordentligt och höll hela tiden samma fart som Phille. I galoppen gick det att reglera tempot och vi satsade allt upp för några uppförsbackar. Härligt men läskigt!
Tillbaka i stallet lämnade jag över C till min -för dagen- hästskötare T som tog hand om honom och väntade medan jag gjorde i ordning Burre och tog ut honom på en långpromenad i skogen. Det var första gången vi var ute i en timme och nästan bara gick i skogen. Förra veckan var planen att vi skulle göra det men vi avbröt efter en stund. Då var Burre genomsvettig. Den här gången gick det inte att avgöra om han var våt av svett eller av snö och regn. Det gick bra även om han är tveksam till att gå brant nerför. Då blir jag lite orolig. Är det för att han har ont i frambenen eller är det för att han har haft ont i dem och är van vid att det brukar göra ont när han går nerför?
När vi kom ut på lite planare underlag kunde jag inte låta bli att galoppera. Det är så härligt. Och han lyssnar jättebra även om det går undan. Bara man säger "proo" så bryter han av direkt. Däremot är det svårt att få honom att fatta vänster galopp. Han vill mycket hellre ta höger, så det får vi jobba på.
Jag tror Burre var mest nöjd med att äntligen få komma tillbaka till stallet och sin hage där lunchhöet väntade.
Jag har fått lite rapporter om att Ls täcke har börjat gå sönder. Det måste ha varit så att L har fastnat med täcket någonstans för inte kan det vara snälla Burre som har gjort något?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar