Markarbete

Nu var det dags för C att bli skodd och eftersom hovslagaren kom samtidigt som vi var där fick C vila även idag. Men bara för att C skulle vila betydde inte det att Burre skulle få göra det. Snarare tvärt om. Nu hade vi gott om tid för honom!

Jag fick K att plocka fram lite bommar på ridbanan men innan vi kunde sätta igång med dem blev det lite dressyrdrillning. Under framridningen gjorde jag några försök till "stora framdelsvändningar" dvs vända runt framdelen på en liten volt men efter ett av försöken fick jag frågan av K vad jag hade försökt göra. Svaret på vad jag hade gjort var bakdelsvändning! Jag fick allstå bakläxa och vi kämpade på en stund med att få till riktiga framdelsvändningar. Förd et första krävde K att jag skulle ställa Burre ordentligt; att ta i först innertygeln och att sedan hålla emot på yttertygeln, för det är ju den som reglerar hållningen enligt Münslers ridlära. När jag hade Burre ordentligt ställd skulle jag börja flytta honom för innerskänkeln och samtidigt hålla fram honom med ytterskänkeln. Och fortsätta med detta hela varvet runt. Felet jag gör är att jag slutat ett eller två steg för tidigt. Som vanligt talar Burre om när jag gör rätt genom att han börjar "grymta". Har han varit tyst ett helt ridpass så har han inte alls tagit i utan bara lufsat runt.


När vi åtminstonne tillfälligt hade fått koll på framdelsvändningarna gick vi över till att trava över bommarna. K hade lagt dem ganska tätt eftersom Burre hade lite svårt att nå över dem när de låg glesare tidigare men nu gick det bättre med längre avstånd.

När vi började lät jag honom gå i valfri form över dem men ganska snart krävde K att jag skulle rida honom i form över dem och att han skulle sänka sig när han travade över bommarna. Tillslut funkade det bra när jag breddade händerna. Då kände jag hur han sänkte nacken och kom up med ryggen när han lyfte lite extra på fötterna. Det var nog första gången som jag kände hur en bomövning verkligen gymnastiserade hästen. När K hade längt avståndet mellan bommarna tog han sig över dem riktigt bra och slog aldrig i dem. Han var så duktig!

Vi avrundade passet med lite galopp som funkade tillfredställande innan vi tog med oss Rasmus och gick ut i skogen. Det är nästan så att man känner från gång till annan hur Burre tycker att det blir lättare och lättare att ta sig fram i skogen. Den här gången behövde han inte galoppera för bi de jobbiga passagerna utan det räckte med några steg i skritt.