Hästarna blev glada när jag kom och gav dem mat. För att Burre skulle få lite tid på sig att äta mockade jag åt C innan vi åkte. Naturligtvis hade flera knoppar släppt så jag fick fixa till dem men i övrigt var det mesta klart. Resan gick bra och tog exakt den timme jag hade räknat med.
På tävlingsplatsen blev jag mött av pappa som ställde upp som hästskötare sin hästskräck till trots. Hans hästskötarkarriär började med att Burre ryckte till och fick med sig pappa som hoppade in i det elstängsel som omgav den tillfälliga parkeringsplatsen. Men pappa gav inte upp utan gjorde ett utmärkt arbete genom hela första klassen.
Framridningsbanan var nyharvad och orörd när jag kom in på den. Efter ett halvt varv i skritt upptäckte jag att en häst som gick i en intilliggande hage hade öppen grind och fri passage in på framridningen. Det kunde bli spännande om hästen fick för sig att utforska sin utökade hage under dagen!
Jag upplevde framridningen som jättedjup och jättetung och vågade inte rida fram Burre ordentligt för att jag var rädd att köra slut på honom. Det straffade sig i programmet. I serpentinbågen skall man göra en avsaktning och för första gången någonsin blev det en tvärnit. Burre som alltid brukar springa på lite för mycket hade drabbats av soppatorsk. Till nästa övergång tog jag det mer försiktigt och då gick det bättre. För att inte bromsa honom för mycket vågade jag inte ta i honom vilket resulterade i för långa tyglar och för öppen form.
Vi fick 59% men domaren låg högt så det var inte mycket att komma med. Efter programmet följde några timmars paus som jag tillbringade med dels att sola i gräset på parkeringen, dels att titta på de andra men det var inte så upplyftande för då hörde man resultatredovisningen och det gick jättebra för alla andra.
När jag lastade ur till nästa klass hade Burre bara tränset på sig och jag hade inte snurrat upp tyglarna utan konstaterade att det inte fanns något som de kunde fastna i men det gjorde de förstås ändå. Burre lyckades slita av sig hela tränset utan att ha sönder det. Ut ur transporten kom alltså en häst utan huvudlag på en tävlingsplats. I sådana situationer är det bra att Burre är snäll för han lät sig fångas med en longerlina precis utanför transporten så jag kunde få på tränset snabbt. Det jag inte märkte var att nummerlappen ramlade av. Det upptäkte jag när jag var halvvägs till framridningen.
Till nästa klass hade jag bestämt mig för att byta till längre sporrar och nu skulle jag ha jättekorta tyglar. Framridningen var mycket bättre och nu fokuserade jag på att rida framåt. Det ledde till en del sladdande och värre blev det i programmet. Vi sladdade oss igenom det hela vägen. Vem har sagt att man skall ha en rak häst? Det hade inte Burre hört. Mellangångarterna som jag hade oroat mig för gick bra för att jag red försiktigt. Så det jag var mest nöjd med var att det inte blev något omslag.
Burre när han stog och mumsade hö i transporten mellan klasserna. Förra gången hade han inte ro att äta men det gick bra i söndags
Jag konstaterade snabbt att det inte var risk för prisutdelning, om de inte skulle få för sig att vända resultatlistan upp och ner så jag packade ihop och åkte hem där C väntade på att få vara med på en hopplektion.
Dagen innan hade vi bestämt att vi skulle träffas två för att hoppa. Jag hade tolkat det som att T skulle komma ut två och så skulle vi rida vid tre. När jag kom tjugo minuter i två trodde jag att jag hade gott om tid men vi skulle rida två. Jag fick hjälp med att göra iordning C och släppte ut Burre i hagen medan resten av uppackningen fick vänta. Prick klockan två satt jag på C och var så redo jag kunde bli för en hopplektion (så redo man kan vara efter att bara ha sovit några timmar).
Övningen var ganska lik den jag hoppade med Burre några dagar tidigare men vi startade utan oxer. I början gick det jättebra när C fick hoppa alldeles efter Phille. Men Phille tyckte att det var lite irriterande att ha en häst så tätt bakom sig så jag fick hålla lite längre avstånd.
Avståndsträning var det som dagens övning gick ut på. K berättade hur avståndet ändrades när man bytte hindertyp och ville få oss att anpassa ridningen efter det. T lyckades reglera Phille men jag som inte brukar kunna påverka Cs galopp i vanliga fall lyckades inte bättre i dag när jag var jättetrött. När jag behövde reglera Cs galopp för att han skulle hamna rätt på mellanhindret tog det stopp för oss. För alternativet för C när han inte kom rätt var att han skulle ta i lite och det vill han inte. Phille fick hoppa lite till sedan la K ner så jag och C fick avsluta med att ta oss igenom.
Total tid med hästarna från det att jag kom till stallet på morgonen till jag åkte på eftermiddagen blev tolv timmar minus fem minuter. Det är nog nytt rekord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar