Tävling

I ett litet nafs försvann det fem ryttare före mig upptäckte jag kvällen innan. Som tur var startade jag sent att det ändå inte blev jättetidigt för mig.

När jag kom till stallet var jag först där. Det var lite överraskande för jag trodde att de fick frukost tidigare. Dessutom brukar det vara full aktivitet vid niotiden när många redan är klara så jag hade förväntat mig att det skulle vara fullt med folk där.

Jag var lite tidig för att jag skulle knoppa Burre och det vet jag inte riktigt hur lång tid det skulle ta. Nu gick det smidigt förutom när jag höll på alldeles bakom hans öron. Det gillade han inte alls. Jag sparade den knoppen till sist och då gick det bättre.

Jag kom i väg som jag hade planerat och resan gick jättesmidigt på den nya motorvägen.

När jag kom fram hade de kört på i ett raskt tempo så jag trodde jag skulle starta en timme tidigare jämfört med den ursprungliga planeringen. Men jag var ändå ute i så god tid att jag han titta på några ekipage. Bland annat såg jag det som kom att bli ett av klassens bästa, nämligen en fjording!

Jag var ensam när jag gjorde i ordning Burre och det tog lite tid så jag var stressad när jag gick in på framridningen. Dessutom var jag orolig att K, som hade lovat att hjälpa mig på framridningen, inte visste att min start hade tidigarelagts. Men han stod och väntade på framridningen till min lättnad.

Jag red en stund själv sen ryckte K ut och ville att jag skulle jobba med formen på Burre. Vi jobbade ett tag sen tyckte K att jag skulle skritta Burre till strax innan. För en gångs skull peppade K mig lite genom att säga att framridningen hade sett bra ut. Inte samma katastrof som dagen innan.

Jag skrittade hur länge som helst innan vi körde den sista framridningen. Efter den hann jag skritta massor igen. De måste ha sänkt tempot ordentligt för jag startade den tid som jag hade beräknat innan jag visste att det var fem strykningar före mig.

Medan jag skrittade fick K supporta överdomaren. Hennes fråga var den som jag tycker att alla ställer sig och som ingen vet svaret på; får man ha spö i collectingring?

I collecting ring kändes det bra och i speglarna såg det ut som Burre hade en bra form. Dessutom var han pigg och lyhörd. Inne på banan gick allt så bra det kunde gå. Visst gick han lite på tvären men han dog inte och jag tyckte han gick i bra form. Innan jag gick in i collectingring fick jag två saker jag skulle tänka på av K, att böja armarna och att tänka på takten. Hela ritten var jag fokuserad på att titta upp och att böja armarna. Det resulterade i att formen blev så bra att vi fick en åtta på den!

Efteråt var K jättenöjd och sa att det var det bästa han någonsin hade sett mig rida Burre och bättre än så är svårt att prestera på tävling. Han tyckte att det såg så bra ut att han trodde på placering. När jag såg resultatet blev jag besviken men det visade sig att domaren hade missat att sätta siffra på sista bedömningspunkten. Då lärde K mig att det ska bli en sexa och det tror jag att jag vann på med tanke på kommentaren. Det är bra att ha med sig K som kan hela TR utantill! Dessutom är jag övertygad om att det hade gått sämre utan hans hjälp på framridningen.

Slutresultatet blev ett poäng ifrån mitt poängrekord på Vällingby. Där var det min favoritdomare som dömde så jag är jättenöjd med att nästan komma upp i samma resultat så snart efteråt med en annan domare.

När vi var tillbaka i stallet var det ingen tvekan om vad Burre ville göra. Han ville ut till sin hage med sina kompisar. Så fort jag släppte honom travade han nöjt iväg till den bästa gräsplätten. Jag pysslade ett tag innan jag hämtade C i en förhoppning om att någon skulle dyka upp men det gjorde de inte förrän jag var borta med C.

Jag kände inta alls för att rida honom på ridbanan och ville inte heller gå ut i skogen så jag bestämde mig för att testa en långtur och det gick bra. Bara lite protester och tveksamheter men då var det bara att tala om vem som bestämmer. Vi höll ett ganska högt tempo så vi var tillbaka snabbt. Eftersom jag hade tid på mig tyckte jag att C kunde behöva ett ordentligt pass. Därför galopperade vi fram och tillbaka på vår väg så fort vi kunde flera gånger. På slutet blev C ivrig och ville iväg när jag tyckte han kunde få en skrittpaus. Efteråt var han flåsig och trött men jag tror han behövde det och han hade nog roligt. Det hade i varje fall jag.