Burres första dag

I morse hade jag sovmorgon jämfört med när jag har vaknat de senaste dagarna. Fick sova ända till sex... så jag lyckades för första gången med att hänga på låset till Willys innan det var dags att åka till stallet för att ta emot Burre. Jag hann göra i ordning boxen och sen dök det upp en hästtransport på stallplanen. Burre är här! Det kändes nästan overkligt. Min häst!

Burre fann sig väl i att stå ensam i stallet medan vi satte och oss och gick igenom det sista. När vi sitter där så ser jag plötsligt att det är väldig livat i hagarna och att det är tre hästar i hagen där det bara borde vara en... Avdelningen mellan två hagar hade rykt helt och därmed planeringen för Burres del också. Så småningom blev det dags för de förra ägarna att säga hej då till Burre och dags för mig att ta vid.

Dagen ridtur började på ridbanan och var jätteförsiktig. Jag vågade knappt rida och tyckte bara att han kändes oren. Så osäkert tyckte jag det var att rida sin egna häst. När K kom sa han att han tyckte att det såg trögt ut och det kan jag hålla med om. Efter en liten stund gick I och jag mot strutsarna och då gick det lite bättre så länge jag inte tog i tyglarna. På tillbakavägen gick vi genom skogen och det verkade Burre tycka var lite läskigt. Han visste inte riktig var han skulle sätta fötterna och dessutom sprang sällskapet i väg så då blev det två små bockningar innan han accepterade läget. När vi kom hem så var han svettig trots att vi nästan bara hade skrittat.

I sin hage hittade Burre snabbt en kompis i Phille som går i hagen bredvid. De stod och hängde på var sin sida om staketet hela eftermiddagen. Att det fanns andra hästar nära honom bekom honom inte. Det viktiga var att Phille var där.

Burre verkar vara mycket anpassingsbar och ha lätt för att acceptera nya situationer och inte tycka att han hade kommit till ett alltför läskigt ställe så det käns bra.