Burre fick vila

Burre har gjort något varje dag sedan annandag jul. Vi har varierat arbete och tempo och han har blivit tömkörd flera gånger så jag hoppas att det inte har varit för hårt för honom. I dag var det mindre än -5 grader och jag åkte ut tillsammans med K och jag ville inte låta honom vänta alltför länge i kylan.

Jag red C och fick en intensiv lektion med många "nyheter" som egentligen är gamla sanningar. Sporrarna som jag alltid brukar ha när jag rider C har varit hemma hela veckan. I onsdags gick det bra när jag red utan men idag kändes C tung och svår att få dit jag ville. Vi började träna framdelvändningar. För att få runt baken måste jag ta i yttertygeln men utan att ställa om vilket blir resultatet när jag tar alldeles förmycket i yttertygeln. Mot slutet satt K upp och kom på att jag skall lägga på ytterskänkeln eller spöet på ytterbogen när jag närmar mig soppatorsk i vändningen för att få med mig ytterbogen i hela vändningen. När jag påbörjar vändningen skall jag bara sitta på det inre sittbenet (=jag skall känna efter att det yttre sittbenen är i "luften").

När jag inte kan få ut C på voltspåret i högervarvet, där han har en stor tendens att tränga in, skall jag tänka öppna och flytta. D vs böja honom åt höger och leda utåt och samtidigt flytta ut. Som vanligt är det så små hjälper som möjligt som gäller men jag började med ganska stora och tydliga hjälper men skall komma till att det räcker med att krama i innerhanden medan ytterhanden är stadig och stilla.

När K satt upp och red C tyckte han att C kändes pigg och lyhörd men jag tyckte att han blev det av Ks ridning. Bara det att K tog mitt spö en jättekort stund och hjälpte mig att flytta C runt framdelen fick C att bli riktigt alert. Under den korta stund K red hann jag börja frysa när jag stod still på ridbanan så jag frågade honom om inte han frös mycket när han hade stått still säkert en timme men han påstod att han inte gjorde det och att han inte hade så mycket kläder på sig. Nu har jag avslöjat hur ridlärare klarar av att stå i kalla ridhus i timtal utan att förfrysa. De har blivit utsatta för så mycket kyla att de inte längre känner av den!

När vi pratade ridning i bilen på vägen hem kom vi fram till att jag skall knyta fast stigbyglarna igen för att få högerbenet på plats. I bilen hade jag med mig båda pållarnas träns och en del annan utrustning som fick åka hem för att bli rengjort och smord.

I morgon blir det att gå upp tidigt för att så sällskap av T på en tur innan det är dags för hoppning.