Rådjursmöte

Ytterligare en dag med fantstiskt fin väder. Åtminstonne på morgonen. Isande kallt men strålande sol. T och jag hade bestämt träff i stallet på morgonen. T skulle jobba kväll så den här gången fick jag anpassa mig och masa mig upp ur sängen tidigt. Vi tog ut Burre och Phille på den vanliga turen. När vi skulle börja trava var vi längst ner i en uppförsbacke. Då sa Burre "jag vill galoppera när jag äntligen får röra på mig, Jag har ju haft dötråkigt i ett och ett halv dygn" så han fattade galopp och ville inte trava. Helt onödigt att ta det lugnt enligt honom.

Jag tror att han fick röra på sig så han blev nöjd under turen. Vi höll samma friska tempo som förra söndagen och Burre var ordentligt svettig efteråt. Längst bort på vår tur har vi en perfekt galoppraka. Yes! sa Burre men T ville ha lite kontroll på Phille så vi gjorde avbrott med jämna mellanrum. Onödigt tyckte Burre, särskilt som vi bröt av innan Phille. Vi bröt av strax efter att T sa "avbrott" men Phille fortsatte en stund till...

När vi var allra längst bort såg vi något gå över vägen framför oss. Sen kom något mer. Ett rådjur som stannade och tittade på oss. Och hästarna tittade på det. När vi passerade ville de inte gå förbi. Bilden när rådjuret tittar på oss var så vacker att jag önskar man hade kunnat fota den men det var för långt borta. T tyckte ljuset var vackert i skogen så hon tog en bild på mig och Burre. Tyvärr hamnade fokus fel. Det som sitter på Burre hade kunnat vara utanför bilden...

Väl tillbaka i stallet var det dags för hoppning. Idag fick vi bara sällskap av Pelle. Hela tiden när vi hoppade låg vi strax bakom Pelles svans. Då gick det jättebra trots att det var läskiga bommar både före och efter hindret (en 5,5a med travbom in och bom mellan hindrena). De enstaka gånger vi skulle hoppa själva fick vi stopp eller så gick det jättetrögt. Tillslut vände jag upp pisken. Jag använde den aldrig jag bara höll den så i handen då gick det bättre. Pelle fick sluta innan vi var klara och just som vi hade hoppat lämnade han ridbanan. Då tyckte C det var bäst att följa med. Jag var inte riktigt med där men det var nära att vi hade galopperat av ridbanan.

Det är roligt att se hur glad Pelle blir av att få hoppa. Vi kanske hoppade max 50cm men Pelle tog i och var en bra bit över varje gång. Syns inte att han är 27!

Dagens slutsats när det gäller hoppningen är att vi ska ha sällskap så jag får kontakta Ts chef och meddela att T inte kan jobba helger för då ska hon vara med och hoppa. C tycker nämligen att det blir extra läskigt om det är mörkt och finns skuggor på ridbanan när man ska hoppa.