Ner med hälarna!

Nu har det redan gått en vecka på det nya året och C har gått varenda dag så det var dags för honom att få sin "vila" igår. Det bestämde jag mig för innan jag hade kännt på Burres kotor och konstaterat att höger fram var varm. Tog ut och sprang med honom men han visade ingen hälta på rakt spår därför tyckte K att jag kunde rida Burre lite lätt. Hade jag varit av den flexibla typen hade jag ju kunnat låta honom stå och ridit C i stället men då hade jag ju sräckt planerna för flera dagar framöver... Dessutom var det ganska kallt så det skulle inte bli någon ordentlig ridning hursomhelst. När jag sprang med Burre var han lugn och cool. Under alla gånger som jag såg förra ägaren springa med honom på besiktningar så flög han alltid i luften. Varenda vända de sprang. Har jag fått den hästen eller bytte de ut honom på vägen hit?

Nojjiga jag tror förstås att det är för att han får förlite mat. Men nu står han på 16kg hösilage och lite kraft. Ökade höet för några dagar sedan men I tvivlade på att han skulle äta upp det men när jag kommer till stallet på kvällarna finns det inte ett höstrå kvar. Däremot lite halm så han verkar ta höet i första hand och det är ju bra.

Började med att skritta en stund innan jag kände på kotan igen och då var den mycket kallare. Var det snön som ahde kylt ner den eller blev den bättre av att få igång cirkulationen? Red lite skritt och trav och fokuserade på att Burre skulle gå framåt ordentligt. Numera så vet jag att han kan. Det är bara att jag måste våga ställa krav på honom. K tittade lite när jag red och hans kommentar var hela tiden ner med hälarna. Jag kortade till och med stiglädrena två hål bara för att få ner hälen ordentligt (ok, de var lite långa innan men jag känner inte att jag har ridit in mig i sadeln än) .

Jag är van från C att rida med sporrar och känner mig jättehandikappad utan dem så då vill jag dra upp hälen för trycka till ordentligt och kompensera avsaknad av sporre. Men det får man ju inte göra och det är bra att K är på mig så kanske det fastnar såsmåningom. Det hela blev inte bättre av att jag tyckte att Burre var lite långsam i övergångarna men då måste jag kräva snabbare svar. Resultatet av segheten i övergångarna blev att han tog några skrittsteg med bakbenen släpandes efter sig och slog upp huvudet. Detta pass gick han en hel del över tygeln till skillnad mot tidigare när han helst ville gå bakom handen. Snart kanske vi hittar det gyllene medelläget.

T var ute och red lite längre så jag bestämde mig för att sätta på tåbrodd på Burre. Tycker han kan behöva bra fäste när han är så ostadig på foten. Nu har det dessutom kommit lite snö som skall smälta till helgen och då kommer det att bli is. Lika så bra att vara förberedd och utnyttja tiden. Det var dock lättare sagt än gjort. Varför hade jag inte satt på blindbrodd? Jag slet hårt med att få hålen rena och var på väg att ge upp flera gånger. När jag tyckte att hålen var rena så ville gjängtappen inte passa. Ett tag tvivlade jag på att gängtappen var av samma dimension som hålen men tillslut fick jag broddar i alla hålen.