En riktigt hästig dag

Jag gick upp när klockan ringde trots att det var lördagmorgon. Man kan ju inte sova bort hela dagen när man skall hinna med att rida massor. När jag gick till K1 saknade jag mina termoridbyxor och min vinterridjacka som blev kvar i stallet men när jag och P kom ut på Gärdet och solen sken från en klarblå himmel var det varmt och gott ändå. Kan det bli bättre med blå himmel och sol och hela Gärdet täckt av snö och nästan folktomt ( problemet med att rida på Gärdet är att det oftast är knökfullt med lösa hundar)? När vi lämnade Gärdet närmade vi oss strax Djurgårdsbrunnskanalen som vi travade längs. På tillbakavägen blev det lite sämre för att det mulnade på och blev kallare.

Ridmässigt kan jag inte påstå att turen var en höjdare. Jag satt på en häst som jag inte har ridit på flera år och som hade ett jättesteg. Jag lyckades inte alls få ihop honom utan satt mest ovanpå och skvalpade. Dock hade jag Roggans ord från förra lördagen i huvudet: ner med handen. När jag skvalpade som mest har ju handen en tendens att åka upp för att balansera upp kroppen men nu försökte jag motverka det.

Efter turen var jag frusen om fötterna trots att det var så varmt när vi började turen. Jag ville därför ta av mig ridstövlarna och få på mig riktiga skor men jag konstaterade snabbt att jag var för stel i kroppen för att klara av det utan stövelknäkt så jag fick vackert gå hem i ridstövlarna. Usch vad jag håller på att bli gammal!

På vägen ut till stallet föll det några snöflingor men det klarnade upp när jag tog ut Burre på en tur. Jag tog samma tur som T och jag tog i tordags med nästan lika mycket galopp som då. Det gik riktigt bra och jag fick till många fina vänsterfattningar så jag var nöjd. På hemvägen tyckte jag det lät lite konstigt när han gick så jag hoppade av för att kolla om skorna satt kvar. Då upptäckte jag att en tåkappa bak hade försvunnit. Men skon verkade sitta på som väl var. Vi tog det lugnt och skrittade hem för jag visste inte hur bra skon satt.

Nu var det dags för den sista hästen och då kom T som skulle vara med och hoppa med mig och C. Nu var underlaget lite bättre eftersom det var kallare ute så det skulle nog funka att hoppa litegran. T och jag började passet med en sväng i skogen för att värma upp dem lite. När vi kom tillbaka hade K dykt upp och börjat bygga lite. Tre hinder på ett svagt böjt spår med två språng mellan varje. I början hade C lite svårt att räcka till på två men sen gick det bättre. Phille däremot tyckte att det var så barnsligt låga hinder att han inte ens brydde sig om att lyfta på fötterna.

C stannade bara en gång trots att han fick hoppa lite själv och inte bara hålla Phille i svansen över hindrena. Men så var det ju ganska lågt men tidigare har det inte hjälpt så kanske har vi gått fram ett litet myrsteg i hoppning efter drygt två års träning. C funkade riktigt bra i galoppen vilket han inte hade gjort de senaste dagarna så han kanske hade en sträckning då. Vem vet.

När vi skulle börja hoppa kom det en snöhagelskur så det kändes inte alls lockande att rida men det övergick snart i snö. Jag hann få härligt vårväder och vinterrusk under mina turer under dagen men jag var riktigt nöjd ändå. När vi var klara med ridningen fick jag frågan varför jag gick omkring och såg så glad ut men det var ju bara för att jag hade haft en så bra dag!