Träning och tappsko

Söndag = träning för M har det blivit. Jag tyckte jag kom ut till stallet i god tid men det blev ändå stressigt på slutet. Och som vanligt ville inte Burre gå in i transporten själv men gick in så fort linan kom fram. Den här gången skyllde jag på att det var en ny transport. K ville nämligen att jag använder hans transport när jag kör C så att den får rulla ibland. Eftersom den har stått i flera månader nu erbjöd jag mig att ta den nu. K bytte axel på den i början av hösten och sen dess är den knappt använd eftersom jag skaffade en egen transport. Transporten rullade bra men jag hade glömt bort hur tung lemmen var och eftersom den inte har någon bakbom måste man vara lite snabb med den vilket inte är så lätt när den är tung.

Jag var trött på träningen eftersom det blev sent kvällen innan. Och så glömde jag sporrarna vilket ledde till att jag behövde ta i lite extra så både jag och Burre fick slita hårt. Det var mycket arbete för att få Burre att gå fram ordentligt på båda tyglarna. Det var ovanligt mycket glapp på vänstertygeln. M tyckte inte att han lyssnade ordentligt på min högerskänkel.

Vänstergaloppen gick bättre så tillvida att det inte blev felfattningar men rättsom det var körde han upp huvudet i taket på ridhuset (och det är högt upp i ett ridhus) och bara sprang nästan okontrollerat. Jag kunde styra honom men inte alls reglera galoppen så tillslut fick jag bryta av och börja om från början. Jag fick även lite protester när jag började kräva lite mer arbete av honom. Ibland käns det som att han har en bekvämlighetsnivå dår han lägger sig och funkar ganska trevligt men utan att han ger det lilla extra. När han sen måste ta i blir han lite upprörd.

Så fort jag fick rida på frykantspåret skulle jag tänka minimal skänkelvikning men det är nog mest för att peta in rumpan och ytterbogen som har en tendens att ramla ut på olika sidor om spåret.

Som vanligt höll vi på jättelänge och jag var helt slut när vi var klara. När vi skulle hem hade jag förberett mig mentalt på att det skulle ta tid att lasta men som vanligt på hemvägen är det mycket lättare. Burre måste ha koll på när man åker bort och när man ska hem.

Måste även berätta att jag red honom på hans gamla tränsbett och mitt nya fina tävlingsträns. Trots det skarpare betttet var det inga tendenser till att gå bakom handen så det finns hopp.

När allt var klart med Burre var det dags för mig att rida C. Vi började med den vanliga skogsprommenaden och sedan gick vi in på ridbanan. När vi började trava hade jag en vag känsla att han var oren så jag böjde mig ner för att titta efter om skorna satt kvar. Då såg jag att det låg en sko ett halvt steg bakom oss. Alla sömmar hade gått av vid skon och satt kvar i hoven medan huvudena satt kvar i skon. Efter lite konfererande med K fortsatte jag att rida lite till. Nu gick han rent men hade inte optimalt fäste med bakhoven. Försökte mest rasta honom eftersom han skulle stå dagen efter.

När jag var klar i stallet kom K och satte på skon. När det var gjort inspekterade han de övriga fötterna och konstaterade att det var dags för en skoning trots att det var drygt fyra veckor sedan sist. Som tur var kunde Cs hovslagare komma redan två dagar senare.

På hemvägen konstaterade jag att det återigen hade blivit en lång dag i stallet. Jag förstår inte att tiden går så fort när man är där. Tycker inte att jag hinner med så mycket men klockan blir ändå sen innan man är hemma.