Med livet som insats

Precis som förra veckan så inledde jag helgen med att rida på K1. Jag fick en kär gammal häst som jag hade som lektionshäst för flera år sedan. På den tiden var han lite knepig att ha att göra med i boxen men jag kom på små knep så gick det bra men det jag hade sett av honom tidigare i höst och vinter hade han lugnat ner sig betydligt. Jag var således inte rädd för att gå in i boxen och sätta fast honom och det gick bra. När jag sedan närmade mig honom med en borste högg han mig ordentligt i armen. Min reflex sa till mig att fly ut ur boxen. När jag sedan försökte närma mig honom igen högg han efter mig och småreste sig trots att han satt fast i ett kort grimskaft. För första gången på mycket länge gav jag upp och insåg att jag inte skulle kunna göra iordning hästen. Det enda jag kom på som alternativ var att försöka och gå in med ett spö men eftersom den här hästen har varit strulig lång tid tror jag att han har fått ordentligt med stryk och att det bara skulle bli etter värre om jag gjorde det.

Som tur var hittade jag en tjej som är totalt orädd och inte lyssnar på vad som har hänt andra som har hanterat en viss häst. Att alla som har suttit upp på en häst har åkt av hindrar inte henne från att göra ett försök. Hon var villig att plocka ut hästen åt mig och ställa den i en spolspilta där han brukar vara snällare. Den här tjejen hade inga problem att göra det så hon räddade min ridtur!

När vi äntligen kom upp på våra hästar visade det sig att de var väldigt spattiga och inte verkade ha rört på sig på en vecka minst vilket de så klart hade. Vi försökte med det mesta för att få dem att lugna sig men det var inte förrän vi tog in dem i skogen och lät dem klättra och kliva över stockar och stenar som de lugnade sig. Då blev det som två nya hästar så det var jätteskönt.

Direkt från K1 åkte jag till stallet där C stog och väntade och var ivrig på att få hoppa (eller inte). Vi började med att hoppa en jättelåg studs. Det hade jag inte gjort på väldigt länge så jag var förvånad över hur kort avstånd det är. Tyckte mest att det såg ut som en lång oxer. Jag var facinerad över att C tog sig över. Visserligen i skritt första gången men med tanke på hur läskigt det var med bommar på marken för några dagar sedan. Jag hade hoppats på att få Pelle som draghjälp men det visade sig att han var halt så han fick gå in.

Efter ett tag blev studsen en 5,5:a som K höjde ganska snabbt. Utan alltför många språng hade vi kommit upp i 1meter som vi hoppade några gånger åt båda hållen. C var riktigt duktig idag!
Vi avslutade i skogen där vi hoppade nästan lika högt över ett dike som C fram till förra veckan tyckte var så läskigt att man inte kunde ta sig över det. Kompromissen i dag blev att ta sig så högt över det att det inte skulle kunna anfalla underifrån.

Både jag och hästarna tog en lunchpaus innan det var dags för en skogsprommenad för Burre. Han blev riktigt inspirerad av Pelle när de var ute i skogen för några dagar sedan att man kan gå fort. Burre har varit väldigt försiktig tidigare men idag gick det undan i skritt. Den senaste tiden har underlaget i skogen varit helt perfekt för även de lerigaste partierna har varit frusna utan att vara hala men idag började Burre trampa igenom på vissa ställen så det dröjer nog innan vi kan gå ut igen. När det gäller honom är jag ju rädd att han ska tappa skorna i leran och på "våra" skogsstigar är det bottenlös lera på vissa ställen.

Vi tog en liten paus i skogsskrittandet och tränade galopp längs en väg. Jag blev mycket positivt överaskad över både vänster och högergaloppen för han gick lugnt (första vändan hade vi en läskig barnvagn framför oss som nog dämpade farten lite) och i bra form trots att jag bara hade hackamore på. Jag fick honom att ta i så han började låta och det brukar vara ett tecken på att han jobbar ordentligt och det tycker jag var duktigt att lyckas med på en lång rak väg där han skulle kunna dra järnet.

Efter lite galopparbete gick vi hem genom skogen och nu var Burre lite svettig. Jag undrar om det var av arbete eller för att han fortfarande tycker att det är läskigt att gå ensam i skogen. Oavsett så tar han sig fram bättre och bättre för varje gång vi är ute så snart är han nog lika van som C.

När jag var klar med all ridning tyckte jag det hade gått lite väl fort i stallet så jag stannade kvar och började mocka Burre och Cs hage. Fyllde en kärra men det syntes ändå ingen skillnad. När jag var klar kom vår stallveterinär förbi och tittade på Pelles ben. Det var väl timat för hon hade jour och hela bilen fylld med allt som kan behövas. Hon tyckte han hade så ont att han fick en spruta. Sen får vi se hur han mår i morgon. Hoppas att han blir frisk fort.