Ridbanan

Idag skulle Cs andra medryttare rida honom så jag behövde bara tänka på Burre. Jag red honom på ridbanan men det gick trögt och det skylde jag på att han inte gillade underlaget. Jag skrittade ganska mycket i början och försökte komma ihåg det jag lärde mig om framdelsvändningar i tisdags men inte ens det funkade. Men jag kanske kan tillstå att det gick bättre än sist för nu kände jag åtminstonne när det blev bakdelsvändning av framdelsvändningen. Först måste man ju vara medveten om sina svagheter innan man kan börja åtgärda dem!

Så fort jag rider Burre på ridbanan så slutar det med att jag tränar galopp. K tyckte att jag backade av Burre för mycket i vänster varv och att det var därför jag fick avbrott. Faktum är att det gick jättemycket bättre när jag lättade i yttertygeln. Då sänkte han hals och nacke utan att öka farten. Ett tag kändes det som han galopperade på stället i jättelåg form. Total motsats till skengaloppen på träningen förra söndagen. Nackdelen med det som jag upplever som mer samlad galopp är att Burre inte orkar ordentligt och då kommer avbrotten om man inte är med riktigt.

I skritten och traven har jag fått fatt på en helt ny form. Nu går han i en låg form och bakom lodplanet i stället för bakom handen. Det var länge sedan han släppte bettet men han kan börja gapa och hugga lite mot bettet när han inte är riktigt med på noterna men även det kan vi nog träna bort tids nog.

När jag var nöjd och tyckte att Burre hade jobbat tillräckligt tänkte jag skritta av längs vägen alldeles utanför ridbanan. En bit bort var underlaget bra och jag kunde inte låta bli att galoppera lite uppför en backe. När vi tog motsvarande uppförsbacke på vägen tillbaka visste Burre vad som gällde och for en meter rakt upp i luften innan han fick fatta galopp. Sen for han iväg och jag trodde aldrig att jag skulle få stopp på honom men det räckte med ett "proo" så stod han stilla! Han är så lydig min lilla häst!