Rolig hoppning

När jag tittade ut genom fönstret på jobbet och såg hur det ösregnade hoppades jag i mitt stilla sinne att det inte regnade ute i stallet. Om det regnade lika mycket där levde hästarna nog om ordentligt i hagen och rullade sig massor.

När jag kom ut visade det sig att mina farhågor hade besannats. Burre var helt täckt med lera från topp till tå. Och det var inte lite lera utan ett tjockt heltäckande skal. Bara underdelen av magen var befriad från leran. Jag antar att Burre var besviken över att han inte lyckades rulla sig så att det kom lera även där.

Förra året hade vi torsdagar som hoppningsdag för C under den ljusa delen av året. Vi inbillar oss att han tycker att det blir läskigare att hoppa med belysning och att det går sämre då så C hoppar bara i dagsljus.

Så här års är det inga problem med dagsljus på kvällarna så nu hoppar vi oftast i veckorna. Först ut var C. Hindrena vi skulle ta oss över var tre styckna på ena långsidan men de var inte mitt för varandra utan uppställda på en svag båge. Min kommentar till K när han bygde var att "nu står hindrena lite snett igen" men som vanligt visade det sig att det fanns en noggrant uttänkt plan bakom hindrenas placering. Det visade sig att det gick att skapa en lång bana av dem med massor av olika bågar. Med C hoppade jag bara "snälla" svängar och vi fokuserade på att han skulle bjuda mot längdhindret, en liten oxer. Efter att jag hade drivit på ordentligt efter dåliga språng ett antal gången gick det bra. K är väldigt noga med att man inte ska jaga på hästen innan den ska hoppa. Gör den ett dåligt språng eller tvekar får man tala om efteråt, i landningen att den ska ta i mer nästa gång.

Näst sista gången C och jag hoppade banan sprang han bredvid ett hinder. Det tror jag inte att jag har varit med om att han har gjort tidigare så jag blev jätteförvånad. C har ju som specialitet att stanna. Men denna gång testade han något nytt. När K tyckte att det räckte för C och mig hade C vaknat till ordentligt och K fick be mig rida lite lugnare när jag skulle trava av C. Det trodde jag aldrig skulle kunna hända. Men man kan också vända på det och säga att det som dagen innan tog K fem meter att åstadkomma krävde en halvtimmes hopplektion för mig.

Jag hade avskrittningsservice idag så jag hoppade av ganska snabbt och hämtade Burre. När jag galopperade fram honom fick jag träna på att minska galoppen genom att räta upp mig men utan att ta i tygeln. Det är svårt tycker jag.

När vi började hoppa tyckte Burre det var lika roligt som vanligt. Idag kände jag att jag hade kontroll över tempot och att han inte började med att rusa mot hindrena. Flera gånger fick han rädda mig när jag såg till att vi kom fel och trodde att det var hopplöst läge. Då tog han i lite extra och överraskade mig med ett skutt över hindret. K hävdar att det är när jag hoppar före Burre som det blir så. Då får jag dåligt samvete över att jag bara förstör för honom när han försöker hoppa. Men även om han räddar situationen ibland stannar han om han kommer helt fel eller om jag fegar ur och bromsar honom omedvetet. Det är bra att veta för då kommer han inte att utsätta oss för faliga situationer. Vi har en häst i stallet som hoppar allt och i så hög fart som möjligt oavsett om han kommer att reda ut det eller inte.

När vi hade hoppat alla hinder några gånger satte K ihop en ny bana med mycket svårare svängar men med samma hinder som tidigare. Jag som aldrig har tävlat i hoppning, än mindre ridit en omhoppning, tyckte att svängarna var jättesnäva och att hindrena kom jättetätt. Trots det hade jag order om att rida mellan hindrena! Svårt men roligt och nyttigt. I de snävaste svängarna tyckte jag att vi låg ner och att det gick undan av bara sjutton men det är väl för att jag är van vid ångloket C. Det var även i dessa svängar som jag förstod varför man behöver vara duktig dressyrryttare för att lyckas i hoppningen. Efter hoppningen var både Burre och jag anfådda så vi tog en promenad i skogen för att varva ner lite.

När vi började promenaden droppade det lite och när vi var som längst bort öppnade sig himlen. När vi kom tillbaka var vi genomblöta, både Burre och jag. Ks kommentar var att det var bra att vi avslutade lektionen i tid så han slapp bli blöt.